Förlossningsberättelse 14 Juli 2010

Natten till onsdagen den 14e juli hade jag så himla svårt att sova, somna straxt efter 3 å de hade blivit ljust igen..
Sen vaknar jag straxt efter 9 av att alarmet tjuter som tusan.
Sen skyndar jag mig upp ur sängen för att hinna packa mina grejer och göra i ordning mig innan bror me familj kom å hämta mig för en heldag på semesterracet i vimmerby..
När jag är klar springer jag ner till parkeringen me kylväskan i högsta hugg.

När vi väl är framme i vimmerby så måste man gå till världens ände, elr ja de kändes iaf så me min stora mage! Världens uppförsbacke , puh !
Jennifer, Andreas å Sabine m familj var redan där.. vi parkerar oss i varsin brassestol å tar de väldigt lugnt.
Innan allt börjar för dagen så hinner jag även me de dagliga samtalet från mamma som satt ute i Arkösund.
Timmarna går å sen är de dags för lite lunch, jag plockar upp min goda pastasallad som jag hade fixat dagen innan, måste erkänna att jag kände mig lagom tjock, så himla mkt som jag åt då, haha !
När jag satt där så kände jag mig stel som en pinne å lille knodden i magen låg å tryckte mot revbenen, som vanligt, så försöker ställa mig upp för att sträcka på mig...
När jag väl kmr upp ur den låga brassestolen å sträcker ut kroppen så känner jag hur nåt brister i magen, elr jaa spricker ! Jag vet inte redigt hur jag ska förklara känslan,
men hur som helst så satte jag mig ner väldigt snabbt igen utan att säga ett ord.
Men hinner inte sitta still många sekunder innan de känns som nåt börjar rinna.. Och snabbt som tusan så ber jag Jennifer följa med mig på toa, elr rättare sagt ''bajjamajja'' haha !
Snabbt in å de bara forsar ut fostervatten i mängder,. de blev lite som en chock, med tanke på att jag skämta om de dagen innan ; ''Tänk om vattnet skulle gå på semesterracet, haha!''
Ut från bajjamajjan å berätta för Jennifer att vattnet hade gått å vidare bort till alla andra å berätta.
Jag å Beccan börjar gå lite fram å tillbaka för att se om nåt händer, å tro mig, jag fick värkar direkt.
Jag satte mig ner i brassestolen igen för att ta de lugnt, men de gick inte hur länge som helst, de gjorde för ont.
Bad Beccan skjutsa hem mig för att jag ska hinna vila ett tag innan Timmy kommer hem från jobbet. Men redan på vägen till bilen så måste jag stanna till för att jag har en värk, Beccan går i förväg för att hämta bilen å jag sätter mig ner i gräset men fattar snart att jag är rätt så uttittad å reser mig upp , soppar av gräs å barr å går sedan vidare...
Så fort jag satt mig i bilen så smsar jag Timmy om att han måste åka hem , jag fatta nog då att jag inte skulle hinna hem å vila , de skulle nog bli att åka raka vägen till förlossningen ...

Värkarna kom tätare å tätare å redan i södra vi så fick vi stanna för att jag mådde illa å måste ut ur bilen, klantigt av mig att sätta mig på den sidan me barnspärr på dörren, haha.
Ringde även förlossningen när vi står där, under tiden ska jag ha haft tre värkar, minns inte redigt va jag sa t hon som jag prata me , men jag hade lite smått me panik.
Sen måste vi åka vidare iaf, jag sitter fram me sätet fällt långt bakåt , kravlar runt å försöker sitta i alla konstiga ställningar, men ingenting hjälper just då.
Vi skulle möta upp Timmy vid mamma å pappas hus, för jag tänkte gå på toan där, men just den dagen hade Timmy tagit min nyckel dit för att han skulle hämta nåt där efter jobbet.. så jag får låna toan av mamma å pappas granne , som antagligen förstod va som va på gång..
Beccan ringde förlossningen å jag va tvungen att komma in direkt.
Under tiden jag är på toan så hinner Timmy komma , å snabbt in i hans bil å iväg mot linköping.
Vi hann åka ca 2 km kanske, passerar Köleforsbron å sen stannar han intill vägkanten å ringer efter en ambulans..
Jag trodde jag skulle dö av smärta å de kändes som en evighet innan ambulansen kom.
Sen när jag fått komma in i ambulansen å fått i mig lite lustgas så lugnar jag ner mig.. Djupa andetag hela tiden å innan varje värk så känner man hur de sipprar ut lite fostervatten å de kändes verkligen som man ville trycka ut den lille bebisen.
När jag kmr in på förlossningen så var jag fullt öppen, inte konstigt att man ville krysta i ambulansen!
Jag undrar vart Timmy tagit vägen, men dom lugnar mig hela tiden med ''Han kmr snart''..
Efter ett tag så kmr Timmy, direkt känns allt mkt bättre å jag blev mkt lugnare. ville ju absolut inte att han skulle missa förlossningen.
Mellan krystvärkarna så suger jag i mig lustgas, som jag tyckte va helt underbar just då.
Efter en stund frågar dom om jag vill känna på bebisens huvud, men nej, då visste jag att de va nära å ville bara ha ut min bebis!
Sen tar de inte lång tid innan jag lyckas krysta ut huvet på bebisen å den ackarns värken avtar, då växer paniken men Timmy ger mig snabbt lustgas å jag blir genast lugnare.
Efter några få sekunder så kmr nästa krystvärk å min älskade bebis kmr ut kl 16.38 å direkt får jag en varm, kladdig å sjukt mysig liten pojke på magen.
Han var 48 cm lång å vägde 3440 gram.

Timmy får klippa navelsträngen å sen tar han kort på moderkakan som jag så gärna ville att han skulle göra.
Jag fick sy nåra få stygn, jag fick nåra små bristningar som dom ville sy, annars kunde de läkt ihop fel å då hade jag blivit som omskärd elr vad man säger.
Så för mig gjorde de ingenting, är glad att jag inte sprack en himla massa som en del gör.
Är oxå himla glad att min förlossning gick så snabbt! Vattnet gick runt 13.30 å Melwin föddes 16.38 så ca tre timmar.. Jag hann va inne på förlossningen ungefär en halvtimma å Timmy, som blev stoppad av polisen för fortkörning å fick 3200 i böter, kom in 10-15 min innan Melwin föddes.
Ca en 1 - 1,5 timma senare så var jag uppe å duschade å kände mig pigg å glad.
På BB var det fullt med folk, så vi fick va på specialBB över natten, jag fick dela rum med en annan tjej så Timmy fick inte sova över, vilket gjorde mig sjukt besviken!
Jag sov ingenting den natten, jag låg bara å myste me min fina son å väntade på att Timmy skulle komma tillbaka , som han gjorde straxt efter 7 på morgonen..
Vi blev lovade att åka hem om läkarundersökningen gick bra, å självklart gjorde den det.
Så runt 11 tiden på förmiddan den 15e juli så fick vi åka hem.
Faktiskt himla skönt att få åka hem så snabbt, jag gillade ju inte direkt att dela rum med en annan där, hade ju hellre haft Timmy där då.
Melwin föddes 9 dagar före beräknad förlossning!

Jag fick iaf världens finaste 19årspresent, fast en dag för tidigt!


Jag älskar min son <3